År 2019 kostade en intern i häkte  3255kr per dygn och på anstalt 3202kr per dygn. Snart kommer de högerkonservativa och kanske Centern att privatisera fångvården. Fokus kommer då inte att ligga på att rehabilitera eller att minska brottsligheten utan på att göda riskkapitalbolag.

Det är stora pengar det handlar om.

Enmiljonetthundtasextioåttatusensjuhundratrettio kronor per år.

Det är drygt fem gånger mer än vad en elev kostar per läsår. Känns det som välinvesterade skattekronor?

Det är förvisso billigare att en intern sitter inne än att han får gå fri och orsaka skador på samhälle och medborgare i mångmiljonklassen som också resulterar i höjda försäkringspremier för oss medborgare men det är som sagt inte billigt.

 Den billigaste lösningen, som verkar ha glömts bort av våra riksdagspartier som istället tävlar om hårdaste straff, vore naturligtvis att satsa på förbyggande åtgärder. Det kostar pengar att förebygga men som ni förstår så blir det en rejäl vinst i längden om en medborgare ges utbildning, arbete, mening och värdighet istället för att behandlas som en tärande kostnad.

Om vi leker med tanken att vi gav våra interner hälften av pengarna som de kostar som intagna och motprestationen var att de inte skulle begå mer brott. Hur många tror ni skulle ta chansen?

584365 kronor är mycket pengar för majoriteten av oss som bor här.

 Jag vet inte hur mycket en langare tjänar per månad men utifrån mitt tankeexperiment så skulle internen ha ut 48697 kr per månad.

 Det är i runda slängar vad en riksdagsman har ut efter skatt.

De är våra riksdagsmän som beslutar om hur vi ska arbeta gällande brott och straff. Som jag tidigare nämnt så pratar nästan samtliga riksdagspartier enbart om reaktiva åtgärder.

Vill vi spara pengar och utnyttja skattekronorna effektivt så måste vi fokusera på de förebyggande åtgärderna.

 Vi behöver ett utökat samarbete mellan socialtjänst, skola, polis och föräldrar så att vi tidigt kan sätta in åtgärder som fångar upp barn som riskerar att råka illa ut.

Vi kan utveckla sekretesslagstiftningen så att berörda myndigheter kan kommunicera med varandra öppet och tydligt.

Vi kan bryta segregationen med en ny bostadspolitik som blandar befolkningen från olika socioekonomiska grupper istället för att bygga ”gated communities” och förstärka problemen i de redan utsatta områdena.

Vi kan återinföra närpolisen och återuppbygga förtroendet mellan polis och civilsamhället även i de utsatta områdena.

Vi kan stärka upp psykvård och BUP för att ge adekvat hjälp till de som drabbats av psykisk ohälsa.

Idag självmedicinerar många eftersom de inte får den hjälp de behöver av samhället. Risken är stor att de fastnar i missbruk och blir ännu en som åker in och ut på anstalt. De kommer aldrig in på arbetsmarknaden men de är ju en tillgång för riskkapitalbolag som snart driver privata anstalter bekostade med våra skattepengar så varför bry sig?

Jag bryr mig och jag vill ha förändring och jag kan inte vara ensam.

Förtjänar vi inte bättre?

Är inte förebyggande arbete den bästa metoden även om du enkom bryr dig om effektivt använda skattemedel?

Vi ska inte slå oss för bröstet för att fler än någonsin sitter inlåsta på anstalt.

Vi ska se det som ett stort misslyckande för hela samhället.

Leo Erenmalm opinionsbildare och företrädare för Human Framtid