Sjukvården tål inte fler besparingar
”Vi behöver alltid försöka jobba med effektiviseringar, göra mer vård för mindre kostnad”
Det här är ett citat från Gustaf Josefson (M), ordförande i Sahlgrenskas styrelse, angående besparingar på Sahlgrenska sjukhuset under 2022.
Jag vägrar att tro att det är cynism som vägleder Sahlgrenskas styrelse och Moderaterna i Göteborg. Jag tror inte att det är en medveten plan för att försämra sjukvården på Sahlgrenska och därigenom ge privata entreprenörer nya affärsmöjligheter.
Istället tror jag att orsaken är en övertro på New Public Management (NPM). Ett styrsystem som fungerar bra när man tillverkar bilar, men inte när man arbetar med människor.
Man kan minska tillverkningskostnaden för en bil genom att effektivisera processen.
I sjukvården är processen omvårdnad. Hur effektiviserar man processen att hålla handen och trösta en äldre, kanske förvirrad patient?
Hur effektiviserar man processen att mata en patient som inte kan äta själv?
Ska den som tröstar kanske prata snabbar eller lyssna effektivare? Ska den som matar, kanske mata två patienter på en gång, eller föra skeden till munnen i snabbare takt?
När undersköterskorna utbildar sig så får de ett mantra av lärarna att ta med sig ut i yrkeslivet: ”Hur skulle du själv vilja bli behandlat som patient?”
När de sedan kommer till sin första arbetsplats, så möts de av en verklighet som inte styrs av etik, utan av politiker som inte har någon som helst erfarenhet av vårdarbete. Men politikerna svär sig fria. De har bara satt budgeten. Hur de ”nödvändiga” effektiviseringarna genomförs är upp till professionen. Det lägger sig politikerna inte i. Om detta förhållningssätt beror på cynism eller okunskap tvistar de lärde om.
De som arbetar inom vården vet att det enda sättet att minska kostnaderna är att minska personaltätheten. Men vårdbehovet har inte minskat. Så enda lösningen för personalen är att springa lite snabbare. Jag har som patient med egna ögon sett personal springa eftersom gå var för långsamt. Jag har legat i en säng och fått omvårdnad av personal med trötta, tomma ögon. Personal som i tanken redan är inne hos nästa patient som väntar på hjälp. Personal som hoppar över lunchen för att hjälpa sina kollegor. Personal som tar extra arbetspass istället för att återhämta sig. Personal som när de kommer hem, inte kan slappna av. De hör fortfarande lärarens röst: ”Hur skulle du själv vilja bli behandlat som patient?”
Applåderna från balkongerna har tystnat, men sjukvårdens personal behöver vårt stöd nu mer än någonsin.
De blev lovade kompensation och fler kollegor. Istället fick de nedskärningar. Det är ett oerhört svek.
Sjukvård måste få kosta. Pengarna finns. Det är bara en fråga om prioriteringar.
Sjukvårdspersonal får inte strejka, men även om de fick det, skulle de inte göra det. Deras lojalitet ligger hos patienterna. De skulle aldrig lämna dem i sticket. Det vet cyniska politiker om. Det är därför det här får fortsätta år efter år. Men de får rösta… och det får du och jag också.
Det måste få ett slut. Vi kan inte rösta på partier vars representanter knäcker sjukvården och människorna som arbetar där.
Gör din röst hörd i september nästa år.
”Hur skulle du själv vilja bli behandlat som patient?”
Mats Leijon
Partiordförande Human Framtid
