SÄKERHETSPOLITIK


Omvärldsanalys:

Det globala säkerhetspolitiska läget präglas idag av instabilitet och oförutsägbarhet.
Utvecklingen är svårbedömd och stundtals snabb.

Konflikterna i världen, stora som små, sker så gott som alltid med stormakters inblandning. De tre stora, förutom EU, idag är Kina, Ryssland och USA. Om stormakten styrs demokratiskt eller diktatoriskt eller på en gråskala däremellan, har sällan någon betydelse, utan det är den enskilde stormaktens egenintresset som krasst styr.

Efter andra världskriget har stormakternas krigsskådeplatser alltid geografiskt placerats utanför det egna territoriet. I stora delar har ett revirtänk utvecklats av stormakterna.

Ryssland ser forna Sovjetstaterna som sitt intresseområde.

USA ser Sydamerika och sina baser i Sydostasien, som sitt intresseområde.

 Kina ser Asien som sitt intresseområde.

Militärt har USA nu, efter Sovjetunionens fall, flyttat fram sina positioner utanför sitt tidigare intresseområde. USA styrda NATO, som riskerade att bli irrelevant efter Sovjetunionens fall, har flyttat fram sina positioner in i Rysslands revir.

 I Asien pågår en militär kraftmätning mellan Kina och USA. Kina utmanar USA’s närvaro i Asien. USA angriper arabländer för att säkra oljebehoven.

Så länge stormakterna höll sig till sina revir, var vår del av världen ganska säker och förutsägbar.

Nu har dock krigen i arabvärlden skapat stora flyktingströmmar till Sverige och Europa, samtidigt som spänningarna mellan Ryssland och USA ökat i och med att dessa regionala konflikter stöttas av USA respektive Ryssland på olika sidor.

Utvecklingen i Europas södra närområde ger få förhoppningar om fred och stabilitet. Svaga statsbildningar och inrikespolitiska konflikter, t.ex. i Syrien, Irak, Libyen och Jemen, ofta underblåsta av en stormakt med nyttjande av regionala krafter och våldsbejakande grupperingar, får allvarliga konsekvenser i regionen och påverkar även Europa.

Utvecklingen i Asien, särskilt Kinas snabba utveckling och stärkta roll, kommer att få allt större betydelse för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Kinas militära upprustning och alltmer ökade globala makt leder till ett ökat amerikanskt säkerhetspolitiskt och militärt fokus på Asien. USA ser Kina som sin största geopolitiska utmanare. Nuvarande försvarsberedningen bedömer att denna utveckling kan komma att påverka USA:s intresse och möjligheter att vidmakthålla och i händelse av en kris förstärka sina styrkor i Europa.

Sanktionerna mot Ryssland måste ses som en del av detta regionalspel, eftersom USA inte drabbas av samma sanktioner. Dock riskerar nuvarande trend att skapa motsättningar som i högsta grad berör vårt närområde. Isoleringen av Ryssland driver landet i händerna på Kina och två stora block tenderar att växa fram. Ett Västligt bestående av USA och Europa, och ett östligt med Ryssland och Kina.

Den utvecklingen gör att små länder måste vara observanta i sitt manövrerande på den politiska arenan. Sverige är i stort beroende av handeln med USA och Europeiska länder. Samtidigt finns en stor exportmarknad i Ryssland som på grund av nuvarandesanktioner inte kan nås.

Läget i vårt närområde kan snabbt och oberäkneligt förändras, i huvudsak beroende på USA:s agerande i Östersjön och Rysslands respons på framflyttandet av Nato:s positioner. Spänningarna har ökat och ett nytt kallt krig har tagit sin början. USA med sin överlägsna krigsmakt vill styra så att inte andra stormakter kommer i närheten av den nivån.

Ryssland har visat aggressiva tendenser där de inte dragit sig för militärt våld, i sitt hanterande av Sovjets tidigare satellitstater på ett sätt som liknar i USA:s Sydamerika politik. Ryssland har dock inte visat ambitioner att gå in på USA:s bakgård (Sydamerika) militärt, däremot har USA visat sig villig att demonstrera militär makt runt Rysslands bakgård (Forna Sovjetstaterna) och upprätta militära baser där.

Detta scenario bäddar tyvärr för medvetna eller omedvetna missförstånd som kan utlösa militära konflikter i vårt närområde.

Nuvarande försvarsberedningen anser att det behövs en fördjupad diskussion om hur utvecklingen av EU:s säkerhets- och försvarspolitik påverkar Sverige på lång sikt.

Ett väpnat angrepp mot Sverige är osannolikt, men kan inte uteslutas om vi samarbetar med NATO. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas av USA eller Ryssland mot Sverige. Sverige blir oundvikligen påverkat om en säkerhetspolitisk kris eller väpnad konflikt uppstår i vårt närområde.

Frågan uppstår då HUR ska Sverige hantera sina säkerhetspolitiska militära frågor bäst i omständigheter som redovisats ovan?

Säkerhetspolitiska alternativen:.

Hur än ett militärt hot mot Sverige skulle uppstå, kan man antaga att en stormakt med all sin militära förmåga står bakom. Så en eventuell fiende kommer att vara så överlägsen att ensam kan Sverige endast fördröja förloppet och se till att det kostar militärt och politiskt

  • Ska Sverige militärt stå helt alliansfritt och utan militärt försvar ?
  • Ska Sverige militärt stå helt alliansfritt med ett fördröjnings-försvar?
  • Ska Sverige samarbeta med Ryssland militärt?
  • Ska Sverige samarbeta med EU militärt?
  • Ska Sverige samarbeta med USA militärt?

Vår alliansfrihet och Neutralitet är ett av Sveriges kännetecken i världen. Ett kännetecken som ger Sverige många erkännanden och mycken respekt internationellt. Detta återspeglar sig positivt i diplomati, fredsförhandlingar och handel. Detta är något Human Framtid anser är viktigt

EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska plattform. Det är ett svenskt nationellt intresse att sammanhållningen, samarbetet, solidariteten och integrationen inom EU värnas och stärks.

I EU-fördraget finns två artiklar om begäran om hjälp från andra medlemsländer vid attacker eller andra katastrofer. I den ena, artikel 42.7 i EU-fördraget, står att “Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel”

I den andra, artikel 222 i EU-fördraget, står att “unionen och dess medlemsstater ska handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor.” För att göra detta ska “alla instrument som står till dess förfogande, även de militära resurser” mobiliseras.

När EU-kommissionen i april 2017frågade över 28 000 EU-medborgare om deras syn på en gemensam försvars- och säkerhetspolitik sade sig tre av fyra vara positiva. Även i Sverige var en majoritet positiv.

När samma personer fick svara på hur de ser på en EU-armé, något som dock inte är föreslaget, var i genomsnitt 55 procent för och 37 procent mot. I Sverige, det mest kritiska landet efter Storbritannien, var 58 procent mot medan 40 procent var för.

Slutsats

Försvaret av Sverige i ett krisläge eller krigsläge, måste vara en integrerad del av folkviljan och bäras av en infrastruktur där folket är delaktiga. Idag är militären en fristående del som levererar sina egna bedömningar till regeringen. Risken i ett sådant system är att militära egenintressen och vapenindustrins lobbyverksamhet blir mer framträdande än folkets väl. Militärt är det rimligt med ett ”tröskelförsvar” och ett samarbete inom Norden utan band till Ryssland eller USA. Dock gäller att EU staterna ska hjälpa varandra militärt. Denna möjlighet bör ges betydligt större vikt än ett NATO samarbete där det i första hand inte är Europas intressen som försvaras, utan stormakten USA.

Säkerhet byggs solidariskt tillsammans med andra. Den solidariska säkerhetspolitiken är grunden för den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Hot mot freden och vår säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder. Sverige är inte med i någon militär allians. Militära konflikter i vårt närområde skulle påverka flera länder. Den svenska unilaterala solidaritetsförklaringen omfattar EU-medlemmar liksom Norge och Island. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför kunna ge och ta emot civilt och militärt stöd.

Sverige tillhör stormakten EU, och inget annat, därför är NATO medlemskap (där stormakten USA är drivande och dominant) uteslutet och värdlandsavtalet med NATO bör avvecklas eller omprövas så att det samarbetet inte placerar os på NATO’s sida i en storkonflikt.

Totalförsvaret ska utformas och dimensioneras för att kunna möta väpnat angrepp mot Sverige inklusive krigshandlingar på svenskt territorium. Dock är det orealistiskt att finansiera ett försvar som kan slå ut en stormakts militära styrka. Sverige ska istället ha en militär tröskeleffekt. Sverige ska politiskt tydliggöra att ett angrepp mot Sverige medför höga kostnader för en angripare. Det uppnås genom att totalförsvaret har en sådan styrka, sammansättning, ledning, beredskap och uthållighet att det avhåller från försök att anfalla, besätta eller på annat sätt utnyttja vårt land. Ett väl utvecklat och intelligent svenskt totalförsvar med både motståndskraft och civil organisation är krigsavhållande och därmed förebyggande och ytterst fredsbevarande.

Totalförsvaret måste därför ytterst ha en trovärdig preventiv förmåga med ett militärt och civilt försvar.

Hemvärnet utvecklas mot att klara uppgifter som rör skydd, bevakning och förstöring, men även försvarsuppgifter. Materieltillförsel, bemanning, träning och utbildning prioriteras för hemvärnsförbanden.

Att utöver det militära försvaret ha en fungerande logistikfunktion är en förutsättning för att Civilförsvaret folket och Försvarsmakten ska kunna verka och ytterst kunna möta ett väpnat angrepp.

Ledningsområdet vid konflikt, bör ses över och realistiska avvägningar göras mellan teknik, metod, personal, utbildning, organisation och ekonomi. En sådan analys bör också presentera i större detalj hur krigsorganisationen inom detta område bör organiseras på den operativa nivån

Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder och nuvarande Försvarsberedningen understryker betydelsen av att Sverige både vidtar skyddsåtgärder på informations- och cybersäkerhetsområdet och utvecklar förmågan att agera defensivt och offensivt i cyberdomänen, detta är bra.

Vi måste ha en skeptisk men diplomatiskt fungerande relation till alla de tre övriga stormakterna men Inte underskatta deras vilja att gå i krig för egna intressen.

  • Inte underskatta USA:s intressen att expandera österut där Sverige kan bli en krigszon
  • Inte underskatta Rysslands utveckling i odemokratisk riktning, även om ett lands styrelsesätt demokratiskt eller totalitärt, inte har visat sig vara avgörande för om stormakten agerar militärt mot svagare stater.
  • Inte underskatta betydelsen av att ett totalitärt Kina utmanar USA:s absoluta vapenmakt. Den utmaningen resulterar i att NATO vill ha starka baser mellan USA och Kina och därmed kommer att vara högst ovilliga att nedrusta i Europa.

Likväl som många människor vägrar slakta djur och äta kött av etiska skäl, bör Sverige avhålla sig från att producera vapen för export av etiska skäl. Vapen dödar hundra tusentals oskyldiga människor varje år.  Etiken måste få kosta!

Sverige var en av initiativtagarna till anti kärnvapen avtalet. I juli 2017 röstade 122 länder, däribland Sverige, igenom FN:s konvention om kärnvapenförbud. Sedan dess har 84 länder undertecknat överenskommelsen, varav 50 ratificerat konventionen. De nio länder som tros ha kärnvapen deltog inte under konferensen 2017, inte heller något av Nato-länderna Konventionen träder i kraft den 22 januari 2021Under hot från USA har Sverige avstått från att skriva under.

Å ena sidan:

En balanserad och kontrollerad nedrustning av kärnvapenstaternas arsenaler, skulle gynna Sverige säkerhetspolitiskt. Omöjligt säger många! Kanske men att skriva under ger en stark signal från icke kärnvapenländerna, om att stormakter inte under hot ska kunna ta sig friheter. Det är rimligt att skriva under FN’s förbud mot kärnvapen. Speciellt med tanke på att Sverige varit drivande. Sveriges roll som fredssträvande nation är en viktig bit i Sveriges arbete och ställning inom diplomati och handel världen över. Därför bör Sverige skriva under FN förbud mot kärnvapen. Det sägs finnas delar i avtalet som behöver förbättras, så är det säkerligen. Men då arbetar man bäst inifrån för att förbättra avtalet ytterligare, inte genom att under hot från stormakter vika ner sig och missta möjligheten att påverka

Å andra sidan:

Till skillnad från ickespridningsavtalet – som innebär att kärnvapenmakter inte ska sprida kärnvapen till andra stater och att icke kärnvapenmakter ska avstå från att skaffa dem, innebär FN:s konvention om kärnvapenförbud i stället ett totalförbud. Genomförandet är knappast realistiskt och tenderar att enbart bli signalpolitik.

Avtalet anses också kunna skada de internationella försvarssamarbeten (Läs relationer med USA) Sverige har i dag.

SUMMERING

Omvärldsanalysen ger vid handen att det idag finns fyra stormakter av hög militär rang. EU, USA, Ryssland och Kina. Samtliga dessa för i grunden en säkerhetspolitik som gynnar deras egna intressen.

Vår alliansfrihet och Neutralitet är ett av Sveriges kännetecken i världen. Ett kännetecken som ger Sverige många erkännanden och mycken respekt internationellt. Detta återspeglar sig positivt i diplomati, fredsförhandlingar och handel. Detta är något Human Framtid anser är viktigt

  • Sverige tillhör EU och bör inte liera sig med någon annan stormakt säkerhetspolitiskt.
  • EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska plattform. Det är ett svenskt nationellt intresse att sammanhållningen, samarbetet, solidariteten och integrationen inom EU värnas och stärks.
  • EU fördraget garanterar att länderna ska hjälpa varandra vid katastrofer och krig, även militärt. Sverige bör därför nyttja den solidaritet som redan finns inom EU.
  • NATO samarbetet bör avvecklas såväl som värdlandsavtalet. Liknande samarbete bör sökas enbart Med EU länder.
  • Sverige ska ha ett eget militärt ”tröskelförsvar” som ska vara en av många aggressionshämmande faktorer.
  • Ett väl utbyggt civilförsvar mot nutidens militära och icke militära hot. Här kan nämnas terrorism, cybersabotage, pandemier, flyktingströmmar och undergrävande av Sveriges demokratiska funktioner.
  • En aktiv diplomati med balanserade bedömningar och fredsbevarande kommunikation. Sverige ska inte vara ett hot mot någon och ingen ska hota Sverige. Sverige kan och bör deltaga i fredsbevarande förhandlingar som medlare.
  • Deltagande i FN trupp utesluts inte, men sådan insats bör vara tydligt folkligt förankrad och kommunicerad .
  • Inga kärnvapen i Sverige
  • Antikärnvapenavtalets intentioner som Sverige varit med och få till stånd, bör redovisas. Det bör även redovisas tydligt anledningen till att Sverige inte skrivit under avtalet.